När jag endå är i gång med deppshit på inlägget under om Candida så tänkte jag passa på att berätta mer om mitt "hästliv" och alla hästar jag förlorade innan vi fick Miranda och Sisco.

 

Jo så här ligger det till. Efter att jag förlorat min ponny candida, så fick jag rida mammas häst Legionär en tysk import, som var helt grymm! Han var världens snällaste och han kunde så jädra bra dressyr nej han va helt enkelt bäst i världen in mina ögon. Jag fäste mej regält i han. Men hmm minns inte riktigt hur lång tid vi hade han riktigt kanske 3-2 år? sen så trillade han i hagen så hela hans nacke roterade, Det gick inte att rida han, han förändrades så mycket, han som va världens snällaste bråkade som satan jämnt när vi red sen åkte vi in med han så fick vi ju se. Så då fick vi ta bort han... så, nudå tänke jag liksom? va blirre nu?

 

Jo sen mitt i allt. Okej kanske var innan vi tog bort Legionär, minns inte, har liksom försökt tränga bort allt så gott som det går. Men i allafall så hade vi en häst som hette Yin som också var helt underbar. Yin i allafall skulle ha föl, tyckte vi ju va jätte kul oså. Så hon födde bebisen. som då var död när den kom ut, jaha så bra gick det med det tänkte vi..... Sen blev även Yin sjuk eller hon var typ halvt sjuk då hon hade bebisen. Hennes hovben hade roterat. Så det fanns ingeting att göra med henne eller. POOFFF så hade vi fölorat mamman till bebis också.

 

Ingen rolig story va? Många undrar säkert varför jag skriver detta, å nej är inte för att jag vill ha uppmärksamhet göre för jag kände för att skriva av mej. Bryr mej inte om ni kommenterar eller ej, skriver för min egen skull och för er som kanske nu ville höra min story om mina hästar. Nu vet ni det. Saknar alla er 4 hästar nått som in i fan, Och varför fölora 4 hästar nästan samtidgt? varför liksom? de känns helt wierd, det händer liksom inte så jävla otur med allt känns det...